Jag hatar de likgiltiga

Recensionsklipp

"Margareta Zetterström borde genom sin kunskap och sitt nyanserade, välunderbyggda sätt att resonera höra till de kritiker som har mest inflytande. Att så inte är fallet beror på att det blåser 'fel' vindar, d.v.s. postmodernistiska."
Gunnar Odhner i Värmlands Folkblad 13/3 1989

"Att nu och alltid bekämpa uppslutningen kring parollen l'art pour l'art — konsten för konstens egen skull — ser litteraturkritiklern Margareta Zetterström som sin angelägnaste uppgift. /.../ Invändningsfri finner jag inte hennes bok. Men som en meningsyttring mot strömmen i vårt 80-tals svenska litteraturliv är den helt klart av intresse. Som sådan är den väl värd att bli läst och diskuterad."
Carl Axel Westholm i Upsala Nya Tidning 15/3 1989

"Hennes klara analyser och stimulerande sätt att redogöra för det väsentliga av innehållet i en bok eller idéer i en bok gör att vi läser hennes artiklar på ett mycket aktivt och deltagande sätt."
Karl-Axel Lindholm i Barometern och Oskarshamns Tidningen 17/3 1989

"Själva urvalet är en katastrof för Zetterström. I boken demonstreras tydligt att inga kunskaper i världen biter mot ideologisk förstockelse. /.../ Vidare lyckas Zetterström läsa Jean-Paul Sartre på tvärs mot all logik."
Magnus Brohult i Svenska Dagbladet 21/3 1989

"Liksom katten i Kiplings berättelse har Margareta Zetterström alltid sturigt gått för sig själv. Hennes grundsyn är demokratisk, socialistisk och antifascistisk. Hennes litteraturkritik är klar och rak, undviker det elitistiska och estetiserande. Mest intresserar hon sig för relationen mellan dikt och samhälle. Under en lång rad år har hennes attityd varit så otidsenlig att den i dag nästan verkar tidsenlig igen. Priset som hon har fått betala för sin intellektuella integritet har varit högt. /…/ Jag beundrar Zetterströms ideologiska konsekvens och självständighet liksom hennes lediga skrivsätt. Men jag står främmande inför hennes högtidligt heroiska hållning."
Susanna Roxman i LO-tidningen nr 13 1989

"Det är sorgligt. Det är skrämmande. Det är, faktiskt, rätt äckligt det hela. När Zetterström skriver att Jan Myrdal är 'den sortens författare som alla måste läsa och definiera sig i förhållande till, oavsett sympatier eller antipatier', kan man bara instämma. Margareta Zetterström har sannerligen gjort det. Hon har enkelt slängt sig handlöst i backen rakt framför hans fötter. Tyvärr spräckte hon samtidigt skallen."
Crister Enander i Kvällsposten 9/6 1989

"Det är Zetterströms osjälvständighet som gör att man trots de ypperliga utgångspunkterna ändå ganska raskt blir mycket betänksam. /.../ Visst finner man här och där eget gods — Zetterström är ju ändå människa, inte papegoja. /.../ Inte en rad bland de 70-tal sidor som behandlar Sartre tyder på att Zetterström ens på en elementär nivå satt sig in i Sartres filosofi."
Erik Wijk i Clarté nr 2 1989

"För henne är litteratur något högst allvarligt, som har att göra med livets mening och inte med tidsfördriv eller ens med bara skönhet. /.../ Själv sträckläste jag boken med en glädje jag sällan minns maken till vad gäller kritiska essäer. /.../ Sartre utgår som segrare med hela fyra artiklar (varav den allra längsta, en utmärkt analys på fyrtio sidor av Frihetens vägar). /.../ Det mest lysande har jag ändå sparat till slut: jag menar det faktum att hon skriver så klart och enkelt, att alla kan läsa henne"
Philippe Bouquet i Folket i Bild/Kulturfront nr 8 1989

"Envis och bångstyrig har Margareta Zetterström gått sina egna vägar. Att det har varit fruktbart kan vi se i denna essäsamling."
Åke Johansson i Sundsvalls Tidning 3/10 1989

Tillbaka